En av alldeles för många huvudvärksdagar på sistone, men jerkan piggar ju alltid upp!
Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.
Rent generellt är nog alltför tydliga stereotyper mest irriterande. Om karaktärerna i en bok är övertydligt stereotypa och inte utvecklas brukar det nog sluta med att jag inte läser ut boken. Jag tycker om när karaktärer utvecklas, men även i utveckling av karaktärer finns ju stereotyper, till exempel den kriminella som hittar kärleken och blir renlevnadsman, det mobbade barnet som blir framgångsrik som vuxen och tar revansch på sina mobbare, överklasspersonen som uttrycker sig nedsättande och oförstående mot dem som har mindre. Det kan finnas en trygghet i sådana stereotypa skildringar - man vet från första sidan hur det skall sluta och hur karaktärerna kommer att agera - men jag skulle ändå säga att de bör undvikas eller åtminstone göras med finess och några oväntade vändningar på vägen.
Ibland behövs en viss form av stereotypa skildringar men de behöver göras med finesser och på ett snyggt sätt.
SvaraRaderaJa, de har ju en funktion så helt vill jag inte dissa stereotyperna
RaderaAlltför tydliga stereotyper är irriterande
SvaraRaderaDe är ju det! :)
RaderaVisst kan en stereotyp karaktär utvecklas. Jag tror att det är riktigt spännande att jobba med en sådan.
SvaraRaderaDet är det nog! :)
RaderaJa om det är alltför tydligt skulle till och med jag reagera :P kan förstå att det förlorar lite spänning då.
SvaraRaderaSteretyper kräver att författaren lyckas få läsaren att inte upptäcka stereotypen. :)
RaderaOm man ska hårddra det så är nog alla karaktärsskildringar stereotypa i så fall och olika människor verkar ha olika uppfattning om vad en stereotyp är. Allt man inte gillar verkar kunna kvala in där :)
SvaraRaderaLite så är det nog! :)
Radera