det vi förlorade i elden

Det här var en novellsamling i min smak! Mariana Enriquez språk flyter så lätt över sidorna och novellerna har skiftande innehåll och variation på huvudpersoner - gillar ni novellsamlingar rekommenderar jag denna varmt.

Totalt är det tolv noveller och skall man säga något om en röd tråd så är det väl att de ger en inblick i livet i Argentina; ett land som är rätt okänt för mig.  Några noveller sticker ut som extra starka t ex "Den smutsige pojken" där en medelklasskvinna som valt att bo i en av stadens fattigare och kriminellt belastade stadsdelar försöker hjälpa en pojke som far illa. Några dagar senare får hon höra talas om att en pojke hittats mördad och hon är säker på att det är pojken hon försökt hjälpa. Men, nu är ju detta en novell så här finns förstås en knorr jag överlåter till er att upptäcka. :)

I Det vi förlorade i elden av Mariana Enriquez möter vi också några barn som tar sig in i ett ödehus, en kvinna som tröttnat på sin make i samma stund som de gift sig, ett par som flyttar in ett hus men det är något märkligt med grannens bakgård och detta är bara ett smakprov av allt som novellerna i den samling handlar om. Visst tycker jag bättre om vissa noveller än andra, men till skillnad från många andra novellsamlingar jag läst så tycker jag inte att någon av novell är direkt dålig eller tråkig. Jag hoppar inte över en enda av Enriquez noveller och det är nog det bästa betyg en novellsamling kan få av mig.

(Rec.ex från Norstedts)