blybröllop

Irene är trött på sin make och skall jag vara ärlig så har jag väl full förståelse för det. Han är verkligen en tråkmåns och hans sarkastiska kommentarer är både tröttsamma och elaka och egentligen tror jag att Irene har tyckt att det varit rätt skönt att Horst, mannen i fråga, under åren suttit så mycket i vindsrummet och spelat sina skivor även om det inneburit att hennes läshörna försvunnit.

Men, nu har Irene nått vägs ände och när hon hittar sin mors gamla blyband väcks en idé. Hon skall förgifta Horst. Långsamt få honom att tyna bort. Som den bibliotekarie hon är tar hon böckerna till hjälp. Med hjälp av gamla kemiböcker framgrävda ur magasinet börjar hon framställa blysocker och börjar blanda i det i det mesta hon serverar till Horst. Hon blir en riktigt liten kemist och Horst blir allt sämre. Och jag kommer mig själv med att (mycket oetiskt) närmast applådera Irene framfart.

Jag är barnsligt förtjust i giftmord i böcker, men Sara Paborns bok Blybröllop är något extra. Den är faktiskt ett riktigt wow! Genremässigt skulle jag säga att detta är en roman mordet till trots, för det här är till stor del även en äktenskapsroman och en berättelse om frihetens ljuva lycka. Det är oupphörligt fascinerande att följa Irenes arbete med blysockret, förgiftandet, hur hon växer av att Horst sakta försvinner och hur hon liksom tar tillbaka sitt eget liv. Det är dessutom roligt. Inte på det där sättet att man skrattar högt, men Irene är verkligen rolig på sitt sätt och jag är övertygad om att Paborn själv hade riktigt kul när hon skrev boken, för den riktigt lyser av berättarglädje.

Har ni inte läst Paborn tidigare är det dags nu. Blybröllop vill ni inte missa!