Jag blev kontaktad av förlaget som frågade om jag ville läsa Love Warrior av Glennon Doyle Melton och de beskrev den som en slags relationsroman. Det är en genre jag gillar så jag sa ja. Vad jag förstår har boken blivit något av en snackis i USA och Oprah har tipsat om den i sin bokklubb, vilket gett boken en given försäljningssuccé. Detta gjorde mig något tveksam för jag och Oprah har väl inte direkt samma boksmak och det skulle visa sig att jag hade rätt.
Love Warrior är Doyle Meltons självbiografi och i den får vi möta en kvinna som redan i barndomen drabbas av bulimi och sedan utvecklar ett alkohol- och sexmissbruk men ändå lyckas ta sig igenom sina universitetsstudier och får jobb som lärare. Inledningsvis tycker jag boken är oväntat bra. Jag uppskattar särskilt Doyle Meltons träffsäkra reflektioner om alla anpassningar kvinnor gör för att uppfylla kraven som finns i samhället och för att passa in i mallen, inte minst i relation till män. Så träffar hon den man som skall bli hennes make och när hon blir gravid bestämmer hon sig också för att bli nykter. Det är en kamp, men hon klarar det och föder en son. De skall senare också få två döttrar. Efter tio års äktenskap, med vissa svackor, visar det sig att maken varit otrogen upprepade gånger och Glennons tillvaro skakas i grunden.
Det är efter avslöjandet om otroheten som boken faller för mig, på samma sätt som det säkert är det som gjorde att den kvalade in på Oprahs lista. Det blir helt enkelt alldeles för mycket självhjälpsbok över det hela för min smak. Det är terapi, yoga, andningsövningar och Gud gör hela slanten och se så stärkt man blir av det och se så man kan resa sig upp och komma igen och allt sådant. Tyvärr är jag närmast allergisk mot allt sådant och tappar helt engagemanget och intresset för boken. Men, gillar du sådant kan nog boken vara väl så läsvärd. Om inte, läs första halvan och lägg sedan boken åt sidan.
(Rec.ex från Yourlife Books/Forum)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.