svålhålet

Förra helgen var jag hemma hos goda vänner som började prata om boken Svålhålet och hur de hade skrattat högt i bilen när det lyssnade på Mikael Niemis författaruppläsning av den. Jag som dissade den redan när den kom för en massa år sedan eftersom ordet "rymden" figurerade redan på framsidan blev så nyfiken att jag inte kunde låta bli att lyssna på den - och visst är den rolig!

Innehållsmässigt är den svår att beskriva. Det är en rad korta berättelser utan egentligt sammanhang som tar oss läsare med på det ena underliga äventyret efter det andra. Här finns Kurt-partiklar, stenar som lever, möjligheten att frysas ner och på köpet få de mest märkliga erotiska drömmar. Här finns det intergalaktiska vattenhålet Svålhålet där universums alla livsformer super sig packade på vad helst som funkar för just dem. Det är hejdlöst och när det är roligt är det riktigt roligt. Ibland blir det dock nästan mest svammel, men det är underhållande det med. Att Niemi själv har läst in boken är en stor fördel - den tornedalska humorn gör sig förstås bäst med tornedalsk dialektklang. 

Söker du efter några timmars ren underhållning av det absurda slaget - lyssna på Svålhålet! Det är en rolig upplevelse!