saharasyndromet

Saharasyndromet av Christian Unge blir mitt tredje möte med kirurgen Martin Roeykens, som sin vana trogen har hamnat i trubbel. Denna gång befinner han sig tillsammans med ett antal andra personer som också jobbar för Läkare utan gränser i Sierra Leone för att arbeta mitt under ebolaepidemin. Martin och några av hans kollegor blir kidnappade av en politisk terroristgrupp och tas med på en skräckfärd genom öknen. Martin insjuknar snart och hans sjukvårdskollegor misstänker omedelbart att han smittats av ebola. Mitt i allt kaos blir ledarna för terrorgruppen skadad och Mette, en i Martins team, tvingas operera sin egen kidnappare för att rädda sina kollegor. Därefter skall saker och ting visa sig bli än mer otäcka och spänningen trappas upp.

Martin Roeykens dotter Bella är förstås också med på ett hörn. Hon jobbar på en tidskrift i Stockholm och när allt mer om hans fars situation uppdagas för henne kommer också insikten om att den tidskrift hon jobbar på tycks ha kopplingar till ledaren för den terroristgrupp som kidnappat hennes far.

Unge skriver med ett driv som jag gillar och både Martin och Bella är karaktärer jag tycker om att följa även om det finns en viss förutsägbarhet i att de alltid hamnar i knipa. Men, det är ju liksom genrens typiska drag. Den här boken är jag dock inte riktigt lika förtjust i som i de två föregående, Turkanarapporten och Kongospår, för det blir på något sätt lite för mycket vansinnesfärd och attacker för min smak och faktiskt också för mycket av operationer och sjukdomssnack. Men, jag kan absolut tänka mig att läsa ännu en bok om Martin och Bella, om inte annat bara för att se vad Unge hittar på för äventyr till dem.