ett jävla solsken och late bloomer

2019. Kan definitivt bli bättre. Ovanpå diverse som inte känns bra, har jag nu en rejäl förkylning som däckar mig. Nedbäddat läge och jag har slukat den australiensiska tv-serien Hemma igen på SVT play, men jag har också lyssnat på ett par ljudböcker mellan hostattackerna. 

Fatima Bremmer Ett jävla solsken - en biografi om Ester Blenda Nordström var en intressant bok att ta del av. För mig var det här en helt okänd kvinna innan boken om henne började dyka upp i press och bloggar och det känns som att de flesta har rätt bra koll på bokens handling. Hennes liv är minst sagt intressant med resor och äventyr och ett helt banbrytande förhållningssätt till journalistiken. Ester Blenda, född 1891, anpassade sig inte efter tidens konventioner, utan levde livet efter eget huvud. Hennes stora kärlek kan hon dock inte visa upp öppet, där satte lagen stopp. 

Det är en välskriven bok som ger liv åt Ester Blenda och många av de personer hon mötte under sitt liv. Biografi kommer aldrig bli en favoritgenre för mig, men det här är så bra det kan bli enligt mig. Har full förståelse för att den belönades med Augustpriset 2017. 

Den andra boken blev betydligt lättsammare läsning - Late Bloomer av Emma Hamberg. Här möter vi Ulla som helt tappat livsgnistan sedan hennes man Ingemar dog två år tidigare. Genom allmänt dåligt leverne försöker hon sig på ett slags medvetet långsamt självmord, men innan hon går in för det helhjärtat ser hon till att skaffa en livförsäkring så sonen ska ha råd att renovera köket när hon trillar av pinn. Hon måste dock fördriva tiden på något sätt medan hon väntar på att döden ska knacka på dörren så hon köper, utan egentlig anledning, en fågelkikare. Det ska dock inte bli fåglar hon kikar på utan sina grannar. Särskilt lägenheten med röda sammetsgardiner intresserar henne. Vad är det för skum verksamhet som pågår där egentligen? Vilka är alla märkliga människor som kommer och går? Är det någon som far illa? Ulla måste få svar på sina frågor och beger sig ut och över till grannhuset. Där ska allt ta en annan vändning än den tänkta. 

Boken är tänkt att med glimten i ögat skildra en kvinna som att vänta på att livet ska börja (fast hon planerat att det ska sluta), men jag faller inte riktigt för den. Första delen när Ulla börjar spana på grannlägenheten roar mig mer än det som sedan händer i lägenheten och så var det nog inte tänkt. Jag måste också säga att det här är ett bra exempel på att författaruppläsning inte alltid är det bästa. Nja, det här var inte riktigt en bok för mig, men den är bara ett par timmar lång så det är snabblyssnat.