tyler, shakespeare och brandt corstius

Jag är ett stort fan av Anne Tylers författarskap och ett betydligt mindre fan av Shakespeares, men när nu Tylers omskrivning av Så tuktas en argbigga fanns där som ljudbok under namnet Honung och ättika kunde jag inte låt bli att ge den en chans. Först var jag tvungen att uppdatera mig på originalets handling (tack och lov för Google liksom), och sedan var det bara att börja lyssna. Jag tycker inledningsvis att det är relativt underhållande. Den ofrivilliga och rätt håglösa barnskötaren Kate Battista spelar huvudrollen och hon bor kvar i föräldrahemmet tillsammans med sin far och syster Bunny (vegan av pojkvänsskäl och det skall spela en viss roll i handlingen). Pappan är en hyfsat berömd forskare som tillbringar mycket tid i sitt labb och där finns också hans assistent, ryssen Pjotr. Pjotr behöver ett green card eftersom hans studentvisum snart går ut. Planen blir att försöka få det genom att gifta sig med Kate. Men hur skall de få henne att gå med det?

Tyvärr måste jag säga att det här inte håller för mig, men jag lyssnar klart för boken är bara drygt fem och en halv timme lång och ibland blir det lite småroligt, om än inte alltid trovärdig. Troligen hade inte originalet heller roat mig hela vägen, men Tyler är så mycket bättre än det som syns i den här boken. Nä. det här var inget för mig och jag tror att övriga böcker i Hogarth Shakespeare-projektet får förbli olästa.



Med askan i väskan är bara drygt två timmar lång och handlar om Jelle Brandt Corstius som sörjer sin far Hugo Brandt Corstius, en berömd nederländsk essäist och lingvist, genom att ta med hans aska och cykla till medelhavet. I barndomen hade Jelle och hans far ibland gett sig iväg på korta cykelsemestrar tillsammans och det var då de var varandra som närmast. Jelle cyklar och cyklar, kämpar uppför berg och njuter av slättlandskap, sover på skabbiga hotell och trista campingplatser, och framför allt så minns han sin far och försöker förstå vem den excentriske mannen med alla märkliga idéer och uttryck var. Boken har definitivt både charm och humor och det där stråket av eftertanke som behövs för balansen. Jag kommer att glömma den snabbt, men det var fin lyssning i alla fall och ibland är det alldeles lagom med en ljudbok som klaras av i en lyssning.