24 okt. 2018
jag ska egentligen inte prata om det här
Moa, tjejen som drömmer om att bli skådis men som får jobb som vårdbiträde på ett äldreboende, mötte vi för första gången i Sara Beischers bok Jag ska egentligen inte jobba här. Nu är hon tillbaka i boken Jag ska egentligen inte prata om det här. Hon är fortfarande vårdbiträde och av skådespelardrömmarna har det inte blivit mycket. Hon har försökt sig på att skriva pjäser men när inte heller det fungerar ger hon sig istället på att skriva en roman. Boken handlar om hur de gamla på äldreboenden har det och hur personalen har det. När boken blir antagen till ett förlag och därefter utgiven är Moas lycka inte så total som man kan tro. Hon inser att boken kommer att göra folk upprörda. Inte minst hennes arbetskollegor. Kritiker, förlag, arbetarrörelsen, vänstern och en hel massa andra ser dock bara en sak - en ny arbetarförfattare - och Moa kastas in i ett snabbt snurrande hjul av författarframträdanden och expertpaneler och överallt möts hon av hyllningskörer. Hennes arbetskamrater möter henne dock med iskyla.
Jag tycker att Beischers bok är klart läsvärd och den ger en inblick i hur svårt det kan vara att öppet kritisera det man ser är fel. Vad det kan kosta socialt. Hur splittrat det kan bli när många hyllar, men de som skildras i det skrivna känner sig påhoppade och förminskade. Bäst måste jag säga att jag tycker de delar som handlar om Moas jobb på äldreboende är. Det känns också som att det är här författarens engagemang är som största. Det är beskrivande och uppriktigt och Moa blir som tydligast i de avsnitten och de gamla är levandegjorda på ett vis som inga andra personer i boken är.
Visst är hennes framgång också intressant att följa, särskilt som den inte beskrivs som något guldglittrande paradis, men den historien känns mer gjord och därmed kommer den inte på samma sätt med något nytt. När jag läser Sara Beischer känner jag att vi behöver fler unga vårdbiträden, medelålders mattanter och snart pensionsfärdiga lokalvårdare i litteraturen. Deras liv och berättelser behöver också skildras, inte minst i fiktionen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.