Ett brev till min pappa i himlen är en slags självbiografi där författaren Benny Stenberg skrivit ett långt brev till sin avlidna pappa. Ett brev där han försöker prata om det de aldrig pratade med varandra om i livet. Allt som låg mellan dem och gjorde att de aldrig riktigt nådde varandra. Här finns det gemensamma intresset för fotboll, men också frågor kring varför pappan aldrig tröstade sin son, varför pappan aldrig var delaktig i sonens skolgång, obegripliga föräldrabeslut och brist på kärleksfulla uttryck. Det mest kopplas till exakta minnen och situationer som man nog både kan och inte kan känna igen sig i lite beroende på generation.
Men, boken är inte någon svartmålning av en bortgång pappa. Stenberg har också den vuxne personens förmåga att reflektera över situationer och försöka förstå dem från pappans perspektiv. Han kan också se att han ibland begår liknande misstag själv som vuxen och som förälder.
Boken är inte uppslitande eller upprörande och jag tycker är bokens styrka. Det som beskrivs är nog en rätt vanlig situation där förälder och barn inte riktigt lyckats nå varandra och när den ena inte längre finns står man där med alla tankar och frågor som aldrig kommer att få svar. Det finns något finstämt över denna korta och snabblästa bok och jag måste säga att den var bättre än vad jag väntade mig. Den gav någon slags lugn som jag inte kan sätta fingret på varför det kom över mig, men jag anar väl.
(Rec.ex från Stenberg-Schentz förlag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.