vajlett och rut

Granträskåsen är ett litet samhälle i Västerbottens inland och dit tar Karin Alfredsson oss med i sin bok Vajlett och Rut som utspelar sig på 1950-talet. Vajlett får tjänst som skolfröken och kommer med nya idéer som inte alltid tas så väl emot i samhället som till stor del styrs av den lokala frikyrkoförsamlingens ledare. Barnen är dock mycket förtjust i henne och det stärker henne. Vajlett tänker inte låta någon påverka henne. Hon vet vad hon tror på och står därmed ut med vetskapen om att det pratas om henne och med en och annan konflikt med föräldrarna.

En annan kvinna som sticker ut är byns postfröken. Hon är  också både ensamstående och utsocknes. Om henne pratas det förstås också, men alla måste ju gå till posten så undvika henne är inte ett alternativ. Vajlett och Rut börjar prata och det som börjar som vänskap skall snart växa sig starkare.

Karin Alfredsson är en riktigt favoritförfattare hos mig och den här boken levde absolut upp till förväntningarna. Hon är bra på att bygga trovärdiga karaktärer och Vajett, Rut och byborna är inget undantag. Båda kvinnorna är yrkesarbetande och ogifta i en tid då inget av detta var ett givet val eller en möjlighet. Vajlett får stå ut både med en självklart lägre lön än vad en man skulle ha fått och hon måste dessutom lämna sin lärarbostad när en man med en något högre titel anställs. Det är sådant som ger en inblick och perspektiv på ett samhälle som inte ligger längre bort i tiden än att vissa strukturella drag fortfarande finns kvar.

Av byns trettiofem hushåll är tjugoåtta med i församlingen, men även här har Alfredsson lyckats ge personerna och familjerna dimension och inte fastnat i stereotypen "religiösa fanatiker". Det finns en omsorg om karaktärerna, inte bara huvudkaraktärerna, i boken som jag verkligen tycker om. Alla får liksom vara hela människor. Så även Vajlett och Rut för här finns hemligheter jag inte tänker avslöja och naturligtvis, mitt i kärleken, villrådighet och försiktighet, och så den starka passionen som båda inte kan göra annat än vika sig för. Det är fint!

(Rec.ex från Bokfabriken)