29 dec. 2012

människans lott

Människans lott (pocket)

Människans lott av Kari Hotakainen börjar lovande och jag är riktigt road den första halvan av boken. Därefter tappar jag lite intresset för berättelsen, vilket nog mest hänger ihop med att den biperson jag är minst intresserad av får mycket utrymme. På det stora hela är det dock en helt OK bok, men absolut inte Hotakainens bästa, Löpgravsvägen vinner fortfarande den titeln. Boken är skriven med mycket humor, där ämnet, en hård verklighet där alla inte lyckas och många kämpar, framgår tydligt, men kanske blir det trots allt lite för mycket allvar för att vara riktigt roligt och lite för roligt för att vara riktigt allvarligt.

Bokens huvudperson Salme Malmikunnas har, efter ett liv som garnhandlare, gått i pension. På en bokmässa, dit en av döttrarna släpat henne, träffar hon en författare som drabbats av skrivkramp och han erbjuder henne pengar för att berätta om sitt liv för honom och i gengäld skall han använda hennes livsberättelse för att skriva en ny roman. Salme går med på detta, även om hon tycker att allt som skrivs skall vara precis som hon säger medan författaren vill göra viss tillägg för att få till en bra berättelse. Salme börjar berätta en ganska trivsam berättelse om ett rätt vanligt liv med make, barn och jobb, men snart sipprar en annan sanning fram. Kanske att barnen inte har det riktigt så lätt i sin liv som hon först vill påskina.

Vi läsare möter de vuxna barnen i kapitel där de själva är huvudpersoner. Sonen är inte den framgångsrike vd:n, han är helt utblottad och svälter ständigt. Han klarar livhanken på gratisätning i charkdiskar och på begravningskaffe. Döttrarna har visserligen jobb, men den ena är djupt olycklig och den andra försöker få nåt sålt som telefonförsäljare. Inget är riktigt bra och Salme, som inte riktigt känner till hur barnen har det men anar, skickar vykort med livsvisdomar och praktiska tips till dem. Vykorten känns kanske lite märkliga i en bok som utspelar sig i nutid, men ett fungerande inslag är det trots allt.

Den här boken läste jag som en del av läsutmaningen Böcker om böcker som Västmanländskan anordnar. 

2 kommentarer:

  1. Synd att den inte höll hela vägen fram. Tack för länk - sammanfattning kommer i månadsskiftet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lite synd men jag kommer säkert att läsa fler av Hotakainens böcker och bli lite underhållen.

      Radera