två sekunder i Byron Hemmings liv

Först: Galet snygg färgsättning av framsidan!

Och nu till det väsentliga: innehållet! Det finns så mycket att säga om det att jag inte riktigt vet vad jag skall säga utan uppmanar er istället att läsa boken. Året är i alla 1972 och Byron för höra från sin vän James att regeringen skall lägga till två sekunder, men ingen vet när. På väg till skolan en dag tycker Byron sig se att klockan går bakåt och samtidigt kör hans mamma på en liten flicka på cykel. Mamma fortsätter framåt på vägen som om ingenting hänt, men Byron kan inte släppa händelsen som han tror är orsakad av de två sekunderna. Till slut berättar han om det för sin mamma och de besöker flickans familj. Från och med den stunden blir tillvaron för Byrons familj helt förändrad. Den redan instängda mamman får en alltmer helvetisk tillvaro och pappan är som vanligt bortrest under veckorna och emellanåt även över helgerna. Det hela slutar med en tragedi och Byron förändras för alltid.

Parallellt med berättelsen från 1972 löper en berättelse som utspelar sig i nutid och handlar om en man vid namn Jim. Han brottas med psykiska problem och har under flera år varit på mentalsjukhus men nu jobbar med att torka bord på ett café och hans hem är en husvagn full av tejp.

Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce är en bok som börjar lite småsegt, men sedan växer den och blir nästan en bladvändare. Jag märker hur berättelsen om sommaren 1972 intresserar mig alltmer, medan jag skummar delarna om nutiden för att komma till nästa kapitel om huvudberättelsen (för det är så jag upplever dåtidsperspektivet). Skildringen av mamman är det som engagerar mig mest och jag vill så gärna göra något för att ta henne ur situationen, men hon klamrar sig, av förståeliga skäl framkommer det, fast vid sin tillvaro. Byron, som det barn han är, förstår inte riktigt allvaret i situationen trots att han har god hjälp av sin trogne vän James, men även han är ju bara ett barn.

(Rec.ex från Norstedts)