granne med döden

Jag är härmed ett fan av Alex Marwood! Har läst två böcker av henne, Onda flickor förra året och nu Granne med döden. Två riktiga fullträffar och dessutom två helt olika böcker vilket jag applåderar alldeles extra mycket. Det här är en författare jag kommer att följa med stort intresse och kasta mig över nästa bok som ges ut av henne på svenska kommer jag definitivt att göra!

Berättelsen kretsar kring ett hyreshus i södra London med minst sagt eftersatt underhåll. Hyresvärden är en äcklig typ som mest intresserar sig för att få in hyran och spionera på sina hyresgäster, men reparationer och klagomål finner han fullkomligt odrägligt. I hans hus bor en samling människor med olika bakgrund och ingen har det egentligen särskilt bra. Cher och Collette är på flykt men av helt olika anledningar. Vesta har bott i källarlägenheten hela sitt liv på grund av ett fördelaktigt hyreskontrakt men egentligen drömmer hon om ett liv vid kusten. Thomas  är trevlig man som försöker var social, men lyckas inte bli vän med någon. Hossein är flykting från Irak och den hjälpsamme grannen. Dessutom finns en skild musiklärare som träffar sina barn enstaka helger men däremellan sitter han på sitt rum och lyssnar på klassisk musik.

Vestas avlopp krånglar och stinker i värmen. Hyresvärden häller i propplösare men problemet kvarstår. Blir värre. Det är det krånglande avloppet som gör att alla till slut dras in i samma härva. Dessutom pågår en annan ljusskygg verksamhet i huset och vem som håller på med det får vi veta mitt i boken, men allt fortsätter ändå att vara spännande. Kanske extra spännande till och med.

Boken är en annorlunda spänningsroman. Det är inga poliskommissarie som skall lösa ett mord, inte heller är det någon civil person som jagar desperat genom London på jakt efter en mördare. Det här är en bok om människor. De är trasiga, de vill hjälpa, de hamnar i hemska situationer, de är ensamma. Det är också en bok där dofter, konsistenser, exkrementer - allt som är äckligt och obehagligt - beskrivs på ett sätt som får mig att nästan må lite illa mellan varven. Låt er dock inte avskräckas. Ställ bara undan godispåsen och tekoppen, för det här är bra. Riktigt bra. Hela tiden. Läs Marwood är min enda rekommendation!

(Rec.ex från Modernista)