till offer åt molok

Senaste veckan har jag lyssnat på Till offer åt Molok som både är skriven och uppläst av Åsa Larsson. Det är inte alltid författaruppläsningar fungerar, men i det här fallet tyckte jag det funkade perfekt. Larssons norrländska passar så mycket bättre än om någon på rikssvenska läst in boken, och Larsson lyckas dessutom gör personerna levande utan att använda en massa förställda röster eller andra teatraliska effekter. Det uppskattas!

Själva boken då? Jo, jag gillar den och jag älskar miljöskildringarna som så smidigt blir en del av berättelsen. Jag har tidigare bara läst Svart stig av Larsson och det är ju rätt många år sedan nu. Filmatiseringen av Solstorm har jag förstås också sett eftersom den visats på tv lite då och då. Vet inte varför det inte blivit fler böcker lästa av Åsa Larsson för jag minns att jag tyckte Svart stig var riktigt bra, och eftersom även Till offer åt Molok tilltalade mig kanske det blir mer Larsson läst framöver.

Allra först i boken berättas om en man som blivit björnriven, men berättelsen kickar igång ordentligt när Rebecka Martinsson, kammaråklagare och huvudperson i Larssons deckarserie, börjar arbeta med fallet med en mördad kvinna i en by utanför Kiruna. Rebecka kopplas dock bort från fallet då hennes rival von Post istället blir förundersökningsledare. Rebecka blir rasande och deklarerar sitt missnöje genom att omedelbart ta ut ett antal veckor intjänad semester. Hon kan dock inte hålla sig borta från fallet utan börjar göra egna undersökningar och inser snart att ett antal fall som tidigare ansetts vara olyckor nog är mord, för hur många olyckor kan egentligen en och samma släkt råka ut för?

Det finns också en parallell historia som utspelar sig i mellankrigstiden och där vi får följa en ung lärarinna som kommer till ett lika ungt Kiruna och förälskar sig i den betydligt äldre disponenten. Jag brukar fastna i att jag tycker mer om den ena berättelsen än den andra när det kommer till den här typen av upplägg i böcker, men här gillar jag faktiskt helheten.

Ok, det finns förstås några saker som jag inte tokgillar, t ex finner jag Rebeckas kollega Krister oerhört menlös i sin kärlekskrankhet, men jag har inga som helst problem att bortse från detta. Det är en deckare i min smak helt enkelt och då finns det ingen anledning att leta efter fel.

Det var mitt första påskekrim! Nu byter jag norra Norrland mot Gotland, kammaråklagare Martinsson mot kriminalpolisen Broman och fortsätter leta mördare!