Jag är i mål! Trettio timmar med Buddenbrooks är till ända. De sista tio timmarna var faktiskt rätt sega och jag är nu väldigt glad över att ha lämnat Buddenbrooks åt sitt eget öde. Min favorit Toni får mycket lite utrymme under denna sista tredjedel och istället får Johann, Tom och Gerdas son, en hel del plats. Det blir inte så mycket musik som jag hade hoppats utan lite mer skola och sommar vid havet och Johann, kallad Hanno (möjligen Hannu - ljudbok gör att stavning kan bli galet), är en pojke som tyngs av familjens anor och förväntningar och som inte passar in vare sig hemma eller i skolan. Kanske borde det göra att han vinner mitt hjärta, men det gör han inte. Möjligen är jag bara för trött på hela familjen Buddenbrooks.
Under dessa sista tio timmar blir också familjens fall allt tydligare och den en gång så framstående familjen förlorar mer och mer sin ställning, både socialt och ekonomiskt, vilket gör stämningen betydligt dystrare. Som den såpopera jag upplevt denna släktkrönika vara är det för varje timme alltmer tydligt att slutet närmar sig. När slutet väl är ett faktum är jag lättad. Jag vill inte umgås mer med Buddenbrooks och jag säger med en lättnadens suck "hej då!" till hela familjen och längtar inte efter en reprislyssning, men jag är ändå glad över att ha lagt ett verk av Thomas Mann till listan över lästa klassiker.
(Tidigare inlägg om Buddenbrooks hittar ni här och här.)
________________________________________
Bokbingo: Kryss i rutan Published over 100 years ago (utkom 1901)
Tack. :) Känns alltid lite extra bra när man tagit sig igenom en klassiker!
SvaraRaderaHärligt! Ibland blir det så med klassiker faktiskt att man är mer nöjd för att man har läst dem än att man njöt under tiden. Den känslan är skum faktiskt ...
SvaraRaderaTycker det händer rätt ofta med klassiker faktiskt, men det är ändå skönt att ha läst dem i rent allmänbildningssyfte.
Radera