tjugo timmar buddenbrooks

Tjugo timmar in i Buddenbrooks och nu har Antonie, eller Toni som hon kallas av alla, hunnit gifta sig och skilja sig en gång till, denna gång med en fryntlig man från München som visade sig vara aningen för oborstad för vår småsnobbiga Toni. Toni är min absoluta favorit och jag väljer att se henne som bokens huvudperson. Hon är på något sätt både hopplös och driftig och jag fnissar ofta åt henne. Jodå, ni läste rätt - jag fnissar. Thomas Mann har en viss underliggande humor i sitt berättande och det är en mycket oväntad och positiv överraskning. 

Åren går för Buddenbrooks och de en gång unga syskonen är nu medelålders. Thomas, kallad Tom av sin syster Toni, är alldeles väldigt tråkig numera och suckar över såväl ålder som de allt mer ansträngda affärerna. Christian, Tonis andra bror, grälar ständigt med Tom och de inser båda att de inte kan arbeta tillsammans. Christian försöker sig därför på lite egna affärer, men framgången är obefintlig. 

Ett tag blev det så mycker affärsprat och suckande medelålders män att jag nästan ville ge upp, men så skiftade berättelsen fokus och Toms fru Gerda och deras son Johann blev centralfigurer. Nu är musiken i fokus. Gerda är en skicklig violinist och det visar sig att även sonen är en musikaliskt talang. Om pappa Tom är med på noterna? Inte alls! Jag räknar med konflikt! 

Tio timmar kvar av klassikersåpan Buddenbrooks! Slutspurt!