För andra gången på halvår åker jag till Nordnorge och det företrädesvis samiska samhället Kautokeino. Förra gången var det den franske författaren Olivier Truc som knåpat ihop mordhistorien och denna gång är det svensken Lars Pettersson. De beskriver både ett samhälle som är för mig helt främmande med andra sociala koder och andra tankar om vad som är viktigt i livet och vad som är livets plikter. Det samiska framstår nästan som än mer främmande än vad det gjorde innan jag läste dessa båda deckare och jag tror att det är det bekanta fenomenet att ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man vet om ämnet. Jag vet inte heller om jag skall ha dåligt samvete för att jag har så lite kunskap om denna minoritet eller bara inse att om man är från en annan landsända är det svårt att helt sätta sig in i de förutsättningar som skapat den samiska kulturen.
Som deckare betraktat tycker jag att Kautokeino, en blodig kniv av Lars Pettersson är en rätt seg historia. Den börjar med att Anna Magnusson, biträdande åklagare i Stockholm, blir ombedd av sina samiska släktingar att vara juridisk rådgivare åt en kusin som anklagas för våldtäkt. När hon väl anländer till det som är hennes mors hembygd har hon svårt att veta hur hon skall förhålla sig till så väl släkt som den typ av rättsmedvetande som tycks gälla i trakten. När hon börjar undersöka våldtäktsanklagelsen mot kusinen Nils Mattis blir hon dessutom tveksam till hans oskuld. Men, familjen behöver honom för rendriftens skull. Hur skall hon göra? Egentligen är detta kanske mer en thriller än en deckare och mer än att en polis jagar mördare så handlar det om traditioner och modernt samhälle i en slags krock mellan varandra. Intressant i sig, men inte helt och hållet min kopp te.
Boken är första delen i en serie och andra delen kom förra året och heter Slaktmånad. Även om jag finner det samiska inslagen intressanta kommer jag nog inte att läsa eller lyssna på Slaktmånad. Kautokeino, en blodig kniv var helt enkelt, som spänning betraktat, för långsam och därmed rätt tråkig för att få mig att vilja läsa del två. Fast, med en riktigt bra uppläsare skulle jag nog kunna ge en ljudboksversion en chans!
__________________________________
Bokbingo: Kryss i rutan A prize-winner (Svenska Deckarakademin Bästa debut 2012)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.