feelgood gånger två

Eftersom det har varit så mycket med jobb och flytt och sådant har jag på sistone inte läst en enda sida och ljudbokslyssnandet har också gått ner till enstaka minuter här och var. Som ni förstår har jag därför medvetet valt lättlyssnat och feelgood trots att det är en genre jag alltid får brottas lite med.



Först ut blev Rosie Potters lyckliga liv efter detta av Kate Winter – vald för det färggranna omslaget och den roliga titeln. Rosie vaknar, bakfull som aldrig förr, men märker snart att något är fel. Hon är död och inte bara död utan hon ligger i en säng full av blod. I flanellpyjamas och som nyblivet spöke måste hon nu ta sig an sin nya tillvaro och försöka lista ut vem som har dödat henne. Som spöke är det svårt att kommunicera med omvärlden, men av någon anledning kan hennes brors bästa vän Charles både se henne och prata med henne. För att komplicera saken ytterligare inser Rosie att hon är förälskad i Charles och att hon alltid varit det.

Det här är en söt liten historia om att upptäcka att kärleken funnits där mitt framför näsan hela tiden och att den som är mest misstänkt inte är den som automatiskt är skyldig. Jag lyssnar och tycker väl att det är en helt ok bok med ett antal småroliga scener. Tidsfördriv, avkoppling och lite kärlek. Varken mer eller mindre.



Nästa bok, Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré av Mamen Sanchez, började rätt lovande med en kvinna, Cecilia, som efter en skilsmässa bestämmer sig för att öppna pensionat i sina morföräldrars gamla hus. Hon skall hyra ut rummen till unga studentskor och behöver därför sätta upp ett antal regler i stil med att det är förbjudet att ha män på rummet, lägga sig i andras angelägenheter och att dricka alkohol på rummet. När huset är totalrenoverat flyttar de tre mycket olika unga kvinnorna in och med ett hus fullt av kvinnor blir det snart en rad kärleksbekymmer och allt svårare att hålla sig till pensionatets alla regler - även för ägarinnan.

Det här var alldeles för sockersött för mig. Faktiskt riktigt jobbigt att lyssna på, inte minst för att uppläsare lade sig till med en väldigt gullig röst under hela boken. Nej, det här var inte min grej alls och jag kastar mig nu över deckarlyssning istället.