Nej, hörrni, nu ger jag upp det här projektet med Tiden second hand - slutet för den röda människan. Jag har kommit två hundra sidor in i boken och egentligen inte tyckt om en enda av dem. Aleksijevitj sammanställning av olika människor som pratar om sina upplevelser av Sovjet, före och efter fallet, är inte alls i min smak. Det är som att läsa hyfsat redigerade transkriberingar av intervjuer vilket innebär kort meningar, massor av ... och emellanåt tröttsamt svammel.
Jag tycker dessutom inte att boken har gett mig några aha-upplevelser eller att de intervjuade människornas berättelser har bidragit med någon större vidgning av perspektiv. Vissa tycker att somligt var bättre förr, andra att somligt blev bättre efter upplösningen, någon for illa före, någon efter, någon är mer kommunist än någon annan.
Det här var inte alls min typ av bok och den har inte gjort mig ett dugg mer nyfiken på Aleksijevitj författarskap. Men, jag har ju i alla fall gett nobelpristagaren en chans. Gott så!
oavsett vad man gillar boken så har Svetlana gjort ett mycket viktigt arbete, fört mångas talan.
SvaraRaderaSå är det alldeles säkert och många tycker också om att läsa henne och ta del av hennes arbete. Jag tillhör tyvärr inte den skaran.
RaderaDet finns rätt gott om Nobel-pristagare man inte orkar med ... Elfride Jelinek för att ta en. Aleksijevitj har jag inte ens försökt läsa.
SvaraRaderaJag skulle säga att de flesta nobelpristagare är såna jag inte orkar med, men det är lite kul att ge dem en chans iaf. Modiano (2014) gillade jag i och för sig, åtminstone den bok jag läste, som jag tror hette De dunkla butikernas gata (eller liknande).
Radera