hela härligheten

Två pojkar, Guido och Costantino, växer upp i samma hyreshus i Rom - Costantino som son till portvakten och Guido i högborgerlig miljö högst upp i huset. Samma hus, skilda världar och under uppväxten har de inte mycket med varandra att göra. På gymnasiet hamnar de så i samma klass och det är egentligen här som Hela härligheten av Margaret Mazzantini tar sin början. Vänskapen mellan Guido och Costantino tar en ny vändning när den sexuella attraktionen mellan dem en natt leder till en intim akt. Ingen av dem kan hantera tanken på att de kan vara homosexuella, att det de känner för varandra kan vara kärlek. Costantino gifter sig med en flicka från kvarteret, Guido flyttar till London och gifter sig med en kvinna som redan har ett barn. När de både männen så träffar varandra igen, efter många år, är det omöjligt att förneka att det finns något mellan dem. Men livet komplicerar allt och de försätter sig i en situation där de försöker få varandra samtidigt som de vill behåll sina familjeliv.

Det här är ingen lättsam och banal historia om kärlek med förhinder. Den är skriven med stort allvar och med något jag skulle vilja kalla litterär kvalitet för det tar tid att läsa. Språkets struktur kräver det på något sätt och ändå är det ingen svårläst eller tung bok. Hela härligheten är berättad kronologiskt och följer i stort sett ett helt liv, främst ur Guidos perspektiv. Det handlar om val som görs, om val som kunde ha gjorts, om längtan, åtrå, om att göra rätt, ta ansvar, förneka sig själv, hoppas, önska, lida. Jag tycker om att läsa Mazzantinis bok. Tycker om att läsa något som inte bara svischar förbi utan som får mig att läsa långsammare och verkligen ta del av berättelsen. Boken är oväntat bra, men utan att vara den där riktiga fullträffen. Kanske upplever jag det så för att flera böcker på sistone har varit något extra, men bra är det är fler böcker av Mazzantini kan jag absolut tänka mig att läsa.

(Rec.ex från Contempo)