Jag var lite trött på Ruth Galloway efter förra boken, men kunde förstås inte motstå att lyssna på En kvinna i blått trots allt. Det är ju ändå Ruth och jag har ju tyckt så mycket om henne och vet ni? Nu är jag vän med Ruth igen. Så himla skönt på något sätt även om det nu bara är en fiktiv person de handlar om. Visserligen har hon fortfarande inte släppt Nelson, men hon är mer avståndstagande och medveten om läget och att hon måste leva sitt liv. Det gillar jag. Annars rullar vardagen på för Ruth och det är på något sätt det som är styrkan i Elly Griffiths serie - det vardagsnära, icke-dramatiska, men ändå lagom spänningskryddade.
Den här gången tycker jag också att mordhistorien är mer intressant än vad den brukar vara, men det kan bero på att jag är mycket svag för engelska deckare med en handling som rör sig bland präster och i kyrklig miljö. Ge mig ett avsnitt av Morden i Midsomer, Kommissarie Morse eller någon annan klassisk tv-deckare med koppling till den engelska kyrkomiljön och jag är lycklig! För den som undrar - jo, jag gillar även mysdeckaren Father Brown! :)
För den som vill veta något mer om handlingen kan jag säga att det hela utspelar sig i Walsingham där Cathbad, som är husvakt åt en vän, en natt ser en kvinna på kyrkogården. Hon hittas morgonen efter mördad och Nelson leder inleder utredningen. Till Walsingham, en religiös högborg i Norfolk, kommer även Ruth som där skall träffa en gammal studiekamrat som lämnat arkeologins värld och istället blivit präst. De kvinnliga prästerna i England är ifrågasatta och Ruths vän får hotbrev skickade till sig. Ruth läser breven och hittar kopplingar till lokal arkeologihistoria. Hur hänger allt detta ihop? Ja, det är som alltid frågan i deckaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.