fattigfällan

Det här är en bok som berör och som levererar en känga till många av oss som läser den - fattiga finns i Sverige utan att de är tiggare, narkomaner eller psykiskt sjuka. Fattigdomen finns mitt ibland oss vare sig vi vill se det eller inte och det är inte alltid det syns vem som är fattig.

I Charlotta von Zweigbergks bok Fattigfällan möter vi Beata med det adligt klingande efternamnet. Hon är någonstans i medelåldern och har fyra utflugna barn. Hon är egenföretagare och tjänar inte storkovan men får det att gå runt och plockar ut en lön som hon klarar sig på. Så blir hon sjuk. Vi får inte veta vilken fysisk sjukdom det rör sig om för det spelar ingen större roll, men hon blir kvar på sjukhuset en period och hamnar efter med skatt och en del andra utgifter. Det blir snabbt tydligt att det sociala trygghetssystem vi har i Sverige är dåligt anpassat till folk med eget företag. Om det som framkommer i boken är sant, vilket det tycks vara, är det skrämmande och något som borde ses över i grunden. För Beata blir detta starten på en nedåtgående spiral där hon får slåss mot socialen och deras fanatiska kontrollbehov. Hon försöker få sin vänner att förstå att hon är utfattig. Att inga pengar verkligen betyder inga pengar och hon finner det obegripligt att alla vill bjuda henne på dyra middagar och luncher istället för att ge henne pengarna i handen.

Jag tycker berättelsen gripande på det sätt att man vill göra något. Jag ifrågasätter systemet, mig själv, vårt samhälle när jag lyssnar. Som läsare får jag ta del av en människas störtdykning och förstår hur svårt, närmast omöjligt det är att komma ur fattigfällan när man väl hamnat där. Det skrämmer mig en smula, för på något sätt känns det som att ingen går säker. En tids sjukdom kan förvandla livet till ett helvete långt bortom sjukdomens egentliga livspåverkan. En tankeväckande och mycket läsvärd bok.