de försvunna

Jag avgav inget löfte vid nyår om detta skulle bli året då jag betar av hyllvärmare, men på något sätt har det ändå blivit det jag bestämt mig för att göra. Mindre fokus på rec.ex just nu alltså och mer fokus på böcker som av olika anledningar blivit ståendes ett år eller mer (det sistnämnda gäller i de flesta fall ...). Senast i redan av utlästa hyllvärmare är en pocket som var snabbläst, men spännande - De försvunna av Caroline Eriksson.



Jag gillar verkligen hur Erikssons bok är uppbyggd. Det är något krypande med stämningen direkt och så stegras allt och blir mer och mer obehagligt och samtidigt också mer obegripligt. Kanske att det hela blir lite för klarlagt mot slutet för min smak, men första halvan, kanske till och med två tredjedelar, är riktigt riktigt bra. Sällan har psykologisk spänningsroman varit en mer passande genrebeskrivning!

I bokens centrum står Greta som tillsammans med sin man Alex och dottern Smilla hyrt en stuga för några dagars sensommarsemester. Stugan ligger vid sjön Maran och en kväll bestämmer sig familjen för att göra en utflykt till ön en bit ut i sjön. När Alex och Smilla klivet i land på ön sitter Greta kvar i båten, men väntan blir lång och till slut tvingas Greta inse att Alex och Smilla inte kommer att komma tillbaka. Det är nu allt tar sin början och paniken stegras i takt med att också sanning och lögn, verklighet och hjärnspöken allt mer flyter samman.