holländarn

Har fixat ny design här på bloggen som ni ser. Hoppas ni gillar den! Jag tyckte det var dags att ändra utseendet lite för jag tror att det har sett likadant ut här sedan jag startade bloggen. Det gröna temat var jag dock inte beredd att släppa som ni märker. :)



Den senast utlästa boken hos mig är Holländarn av Birgitta Bergin. Den är baserad på en verklig historia, vilket väl inte brukar var något plus i min värld, men jag tycker Bergin får ihop en berättelse som precis lika gärna skulle ha kunnat vara ren fiktion och det gör att jag tyckte det var en helt ok läsupplevelse.

I boken får vi följa en familj genom flera olika parallellberättelser (en annan sak som inte ger pluspoäng hos mig längre). I nutid möter vi bokens huvudperson Karin som efter pappans död får reda på att han inte var hennes och hennes brors biologiska pappa. Det här krossar hela Karins värld och hon vet inte hur hon skall hantera det. Hon kan inte, som sin bror, bara släppa det utan vill verkligen få veta mer om vem den biologiska pappan var och varför han inte varit en del av deras liv. Mamman är en hård och känslokall kvinna som tiger som muren och av henne får Karin inte veta mer än namnet.

Det här skall bli en historia som innehåller allt från koncentrationslägrens fasa till kärlek och plikt och val som inte alltid är så enkla och självklara. En rätt komplex historia således men berättad på ett lättillgängligt sätt som gör den snabbläst och kanske att allvaret lite tappas bort och gör boken mindre minnesvärd än vad den kunde ha varit. Jag måste också säga att jag blir lite trött på Karin. Jag förstår att det hela är omvälvande och att hon hade en något komplicerad relation till den man hon kallat pappa under uppväxten, men hon framställs i boken emellanåt som rätt gnällig och offerkoftan är på lite för ofta. Det är klart att människor kan vara sådana, men det kan bli tröttsamt att möta dem i litteraturen.

För mig är den berättelse som utspelar sig under 1960-talat, när Karins mamma har relationen med den man som är Karin och hennes brors biologiska far, den mest intressant och jag tycker också den är den mest välskrivna delen. Där får man möta andra sidor av Karins mamma och samtidigt ger den en liten inblick i hur krigets fasor fortfarande påverkade människor runt om Europa trots att relativt många år passerat.

(Rec.ex från Bokfabriken)