vänd om min längtan

Förra sommaren läste jag en hel del finskt och finlandssvenskt så varför inte göra ett nedslag i grannlandets litteratur även denna sommar? Jag blev nyfiken på Vänd om min längtan av Ann-Luise Bertell när jag såg att den beskrevs som "ett utvandrarepos i fickformat". Jag har förstås som alla andra läst Mobergs utvandrarserie och den är ju många långa sidor och jag är ju generellt mer lockad av de kortare formaten. Jag valde att lyssna på Vänd om min längtan och boken fångade mig så pass att jag lyssnade på de knappa fem timmarna i ett svep. Bra betyg!

I boken möter vi huvudkaraktären Maria Alina vars far dör tidigt och modern gifter om sig med en man som visserligen ger dem en stabil tillvaro sett till hus och mat, men som kväver moderns förmåga att bota hästars hemlängtan och dessutom misshandlar henne. Maria Alina och hennes storebror Harald längtar bort och inte ens deras småsyskon kan få dem att vilja stanna i hemlandet Finland. Harald emigrerar till Kanada och efter ett par år skickar han pengar så att den då 16-åriga Maria Alina skall kunna komma efter. Men, som för så många andra, skall livet på andra sidan Atlanten bli ett hårt liv och inte det paradis de drömde om.

I Bertells bok ser Maria Alina tillbaka på sitt liv och berättar allt som hänt henne i brevform när hon ligger på dödsbädden. Jag tycker om det upplägget. Breven ger författaren möjligheten att hålla berättelsen kortare men samtidigt personlig. Det här är inte någon ytlig berättelsen, snarare lyckas Bertell få till en fullödig historia på alla sätt genom att skriva koncentrerat och innehållsrikt. En konst i sig. Jag får tydliga bilder av bokens platser, känner med människorna, följer dem på deras resa från unga till vuxna, från drömmar och hopp till krass verklighet och överlevnad. Här ryms så mycket och jag tycker mycket om Bertells sätt att skriva och bygga upp denna berättelse. Hoppas det kommer fler pärlor från henne framöver!