historien om en anständig familj

Det är åttiotal och i den italienska kuststaden Bari växer Maria upp tillsammans med sina bröder och sina föräldrar. Pappan är fiskare och en hård och brutal man och mamman är en sliten före detta skönhet som inget hellre vill än att dotterns liv ska bli annorlunda. Maria har också förutsättningarna. Hon är intelligent och "har läshuvud", men är samtidigt vild. Hennes bästa vän Michele är son till en av Baris mer beryktade familjer och föräldrarna är väl inte så nöjda över vänskapen. Men för Maria är det omöjligt att inte vara med Michele och det som börjar som vänskap ska med åren övergå i något annat, något inte alls välkommet stridande familjer emellan.

Det är faktiskt omöjligt att läsa den här boken och inte dra paralleller till Ferrante. Visst, staden är Bari och inte Neapel och tiden är 80-tal (vilket inte märks särskilt mycket) istället för 50-tal, men här finns allt annat. De slitna bostadskvarteren, våldet i vardagen, kriminaliteten och maffian, vänskapen och kärleken, fiendskapen mellan olika familjer. Det funkar, det gör det, men det är inte Ferrante. Det är inte någon gång magiskt. Det är som en berättelse som ligger lite för nära "originalet" och därmed bleknar i jämförelse. Kanske hade jag uppfattat den på ett annat sätt om jag inte läst om Lila och Elena och de andra i Neapelkvartetten, men nu har jag det och då känns Historien om en anständig familj av Rosa Ventrella mest som ett stort njaaa, tyvärr.