ön

Jag tycks inte riktigt fastna för någon ljudbok alls just nu så därför är det lite tyst här på bloggen. Jag har huvudet i ännu en flytt och förberedelserna för den så det förklarar säkert hela saken. Häromdagen fick jag ändå lite läslust och tog mig an en pappersbok, nämligen Ön av Ragnar Jónasson. Det är andra boken om polisen Hulda Hermannsdottir på Island och den första boken i serien, Mörkret, är nominerad till Årets bok 2019.

Jag har inte läst Mörkret och kanske är det en miss för jag känner mig lite inslängd i Huldas liv. I en del kriminalserier spelar det inte så stor roll vilken del man börjar med, det viktiga förklaras på något sätt ändå, men i fallet med Hulda spelar nog ordningen en viss roll. I Ön är Hulda på jakt efter en viktig del i sitt förflutna, men samtidigt ska förstå ett brott lösas. Ett gäng vänner har åkt till en isolerad ö för att tillbringa lite tid tillsammans, men en av dem försvinner spårlöst. Tio år tidigare mördades en kvinna på en liknande plats. Finns det ett sammanband? 

Det här är välskrivet och tempot är lågt. Kanske lite lägre än vad jag behövde just nu. Det isländska landskapet utgör fond och som alltid är kargheten tilltalande. Hulda i sig känner jag inget särskilt för. Hennes karaktär liksom bara finns där, men den övriga berättelsen är mer intressant. Ön är bra, absolut, men den gav på något sätt inte mersmak. Tycker boken håller mig på distans och då blir det svårt att känna det där extra som gör att jag vill kasta mig över nästa del i serien. Men, nu är det förstås inte otänkbart att jag ändå gör det, för Jónasson är nog trots allt värd en andra chans. Kanske även Hulda. 

(Rec.ex från Modernista)