ta hand om min mor

Sydkoreanska författare är det inte varje dag jag läser och i år skulle jag ju vidga mina litterära vyer så den här boken passar ju perfekt! Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin har det skrivits en hel del om och det med rätta för detta är en fin berättelse. Just det, fin. Det låter klyschigt, men det finns inget ord som bättre beskriver hur jag upplever denna bok som är så finstämd och lågmäld men ändå är en så tänkvärd berättelse med ovanligt stort känsloregister.

Park So-nyos åker till Seoul tillsammans med sin man men i folkvimlet försvinner hon spårlöst. Hennes barn försöker hitta henne genom att dela ut flygblad med utlovad belöning till den som hittar henne och genom att besöka platser de tidigare bott på, men mamman förblir försvunnen. Park So-nyos make lider lika mycket som barnen och återvänder till deras hemby för att se om hon kanske åkt hem. Det har hon inte och ensamheten tränger sig på honom. 

Sökandet efter mamma gör också att de alla börjar inse att de egentligen inte känner sin mor. De har alltid sett henne som just en mor, inte en person med eget liv och egna drömmar. Under berättelsens gång får vi genom olika ögonblicksbilder och minnen möta en alltmer komplex Park So-nyos, en kvinna som många gånger tagits för given och som levt sitt liv hemma i byn utan att någon frågat om hon trivs med det och med en man som inte alltid stått vid hennes sida i svåra tider. 

Det är något allmänmänskligt över det där med svårigheten att se sin egen mor som mer än bara en mor. Det är trots allt bara som mamma man känt henne. Samtidigt är det kanske viktigare än vad vi tror att ta ett steg tillbaka och se människan och inte bara modern. Modern har också haft ett liv innan barnen, innan familjelivet. Den personen finns fortfarande kvar och säkert är det många mammor som har drömmar kvar att uppfylla; oavsett land, oavsett kultur, oavsett historisk tid. 

(Rec.ex från Norstedts)