31 maj 2015

joburg blues



Ni vet när man går runt på Bokmässan och liksom sugs in i en monter? Hur det finns någon bok där som bara är så oemotståndligt lockande? För mig var det boken Joburg Blues av Nthikeng Mohlele med det supersnygga omslaget som lockade mig in i Weylers monter och naturligtvis blev det ett köp. En annan typisk sak med Bokmässa - alla dessa oplanerade bokinköp som resulterar i tunga kassar att bära hem. Men vi älskar det!

Av någon anledning har den, trots att det är en så tunn bok, blivit liggande i att läsa-höga fram till nu, men igår när det var så helregnigt kände jag för en bok som jag hann läsa från pärm till pärm på en dag och då föll valet på Joburg Blues. Hur var då läsupplevelsen? Ja, men sådär om jag skall vara ärlig. Jag blev faktiskt lite besviken och fick ingen känsla alls för boken.

Den manlige huvudpersonen, som vi aldrig får veta namnet på, är föräldralös och växer upp hos katolska munkar, blir utkastad, blir journalist och får tillbringa 18 år i fängelse. När han kommer ut har Sydafrika förändrats och apartheid har upphört. Vår huvudperson försök hitta rätt i det delvis nya landet, men det blir två trassliga kärlekshistorier, skottskador, hemlöshet och trumpetspel för småpengar av det hela. Han förblir vilsen och hittar på något sätt aldrig hem.

Boken täcker på cirka etthundrafemtio sidor ett helt liv, men jag grips aldrig av huvudpersonens öde. Jag hinner faktiskt bli trött på honom till och med.  Inte heller tycker jag att Sydafrikas förändringar blir så bärande som det skulle ha kunnat bli, så även samhällsperspektivet lämnar mig oberörd. Nej, det här var helt enkelt inte en bok för mig, men jag har i alla fall läst en sydafrikansk författare och det är en behållning i sig för det har verkligen varit ont om världslitteratur för min del i år.
______________________________
Som bekant har jag tagit mig an sommarens bokbingoutmaning och kommer att redovisa böcker som ger kryss på bingobrickan på detta sätt:
Bokbingo: kryss i rutan That you chose because of the cover.

2 kommentarer:

  1. Grattis till kryss - trist att du inte gillade boken. Jag hörde författaren på Sthlm Literature och han berättade att han skrivit den som ett jazz-stycke med återkommande beats och sedan ett antal utvikningar. Den tanken tyckte jag gjorde boken ännu bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När du beskriver den som ett jazzstycke tänker jag att det kanske är mitt problem. Har lite svårt för jazz och störde mig faktiskt på musikpratet i boken också. Så kan det vara.

      Radera