vår egen lilla hemlighet

Jag har varit i Hagfors och hängt med Petra, Magdalena, Christer och lite annat folk och som vanligt har det varit trevligt, men det ska ju alltid hända så ruskiga grejer i det lilla samhället. Den här gången börjar allt med att socialsekreteraren Anna-Karin försvinner och dagen efter hittas hennes bil på en skogsväg och bilen är full av blod. Bilden polisen, Anna-Karins man och kollegor har av Anna-Karin är att hon är en ordentlig kvinna som lever ett vanligt liv utan hemligheter. Det skall snart visa sig att de har fel. Samtidigt i en annan del av Hagfors lever en familj i skräck för den man som är pappa och make till dem. Allt är inte så fridsamt som det ser ut på ytan hos familjerna i Hagfors.

Ninni Schulman har än en gång lyckats skriva en deckare som jag tycker är bättre än många andra i den svenska deckarfloden. De återkommande karaktärerna växer och blir tydligare för varje gång. Den här gången mår Petra uppenbart inte bra, men kanske stressar hon bara för mycket nu när hon blivit chef? Christer har blivit sambo med Torun och ska förlova sig, men Toruns svartsjuka tär på relationen. Reporter Magdalena kämpar med privatekonomin och med jobbet som reporter. Det är inte lätt att vara först på bollen och leverera de bästa lokalnyheterna på en deltidstjänst. Jag tycker om dem allihop och vill gärna träffa dem både en och två gånger till så jag hoppas verkligen att Vår egen lilla hemlighet inte var sista boken i den här serien.

Om jag skall säga nåt negativt så är det väl att jag kan tycka att berättelsen spretar åt lite väl många olika håll (den röda tråden till trots) både vad gäller brott och huvudkaraktärernas privatliv, men det är inget som egentligen stör. Jag bara gillar när det är en aning tajtare.