Jag vet verkligen inte vad jag skall skriva om boken Att vara Abbas al-Abd av Ahmad al-Aidy. Den är något smått unikt. Språket närmast attackerar mig och väller fram över sidorna. Jag hänger inte riktigt med och känner mig smått utmattad efter läsningen, men samtidigt lite upplyft av alltihop. Jag kan verkligen förstå att den här boken har fått mycket uppmärksamhet i al-Aidys hemland Egypten, för den är något alldeles eget. Jag missar en massa referenser eftersom Egyptens populärkultur är obekant för mig och jag tänker många gånger att på arabiska och med kännedom om kulturen är den här boken nog en ännu mer omtumlande läsupplevelse. Jag tänker inte hylla och inte heller såga den. Det är bok som är sin alldeles egen och en bok som nog kan både älskas och hatas. Jag känner mest litterärt andfådd.
Om boken:
Under en gruppterapisession träffar en ung, vilsen man som lider av allehanda fobier den fascinerande och oberäknelige Abbas al-Abd. Genom Abbas bestämmer han träff med två kvinnor, båda med namnet Hind, på olika våningar av samma kafé. Och nu står ett telefonnummer skrivet med läppstift på toaletter runt om i Kairo. Vem leder det till? (Från Bokförlaget Tranan)
litterärt andfådd, HAHA! och 'gruppterapisession' framkallar så komiska bilder, men det får inte vara en m u s t i g s k r ö n a, det klarar jag inte : )
SvaraRaderaDet är absolut inte en mustig skröna. Tänk mer som nån slags superintensiv estradprosa. Här finns mkt mer mörker än putslustigheter. Som en extra bonus ingår också ett rejält register av fobier man knappt visste fanns!
SvaraRaderaNu är jag övertygad. Tack! Estradprosa, måste säga det för mig själv ett par ggr : )
SvaraRadera