den hemliga dottern

Blev som väntat inte så mycket läst i Göteborg, men på tågresan dit och hem blev det mer än vanligt läst. Jag hade packat ned Den hemliga dottern av Shilpi Somaya Gowda och det visade sig vara en sådan där berättelse som bara flyter fram över sidorna och plötsligt har man läst hundra sidor. Perfekt med den typen av böcker på tågresor!

Berättelsen tar sin början 1985 och vi får träffa Somer som är utbildad läkare och lever ett gott liv i San Francisco tillsammans med sin make Krishnan som också är läkare. Det enda som saknas för att livet skall vara helt perfekt är ett barn, men Somer kan inte få barn. De bestämmer sig för att adoptera ett barn från Indien, där Krishnan har sina rötter och där hans familj fortfarande bor. Samtidigt som detta utspelar sig i USA tvingas Kavita i Indien lämna bort sin nyfödda dotter eftersom det enda som räknas är en son och Kavita och hennes make har bara råd med ett barn. Ja, som ni förstår är länken uppenbar och genom flickan Asha binds berättelsen ihop.

Det är lättsam och trivsam läsning och berättelsen sträcker sig över tjugo år så vi får följa familjerna och Asha över en lång tid. Det stör dock inte så mycket eftersom författaren lyckas hålla ihop berättelsen väl utan att det känns som alltför mycket tidshopp som inleds med onödig fraser som "Det hade nu gått fem år" eller liknande. Sådant stör mig. I Den hemliga dottern slipper vi detta. Somer, Krishnan och Asha är de personer som är bäst skildrade och de känns mest trovärdiga. Somer har svårt att förlika sig med Indien, känner ständig oro över att Asha skall vilja leta reda på sina biologiska föräldrar och hennes liv går i stå på många plan. Krishnan känner ett starkt band med sin adopterade dotter och går ibland bakom ryggen på sin fru. Asha är splittrad i tonåren och bråkar med sin mor, men ett stipendium till Indien skall förändra mycket för familjen. Kavita och hennes familj får en mer stereotyp skildring och det är lite synd, men jag kan leva med det. Jag gillar också Gowdas försök att på ett nyanserat sätt skildra Indien. Vi möter fattigdom i slummen, men också medelklassen och på gatorna myllrar det som alltid i en berättelse om Mumbai. Hungrig blir man också mellan varven och väldigt sugen på indisk street food!