avslutar året med middagen

Det blev inte norskt, det blev istället en holländsk författare som fick avsluta 2013 och det visade sig dessutom vara en riktig pärla så gott lässlut på året! Middagen av Herman Koch är en sån där bok som nog gör sig bäst om man inte på förhand vet så mycket om den. På baksidan avslöjas att två bröder och deras fruar skall äta middag på en fin restaurang och att middagssamtalen inledningsvis rör sig om vardagliga och säkra ämnen för att sedan övergå till det som är den egentliga anledning till att de befinner sig på restaurangen. Deras söner har begått en fruktansvärd handling och frågan är hur långt man är beredd att gå för att skydda dem. Det räcker som info om boken, för att få veta om detaljerna mer bör man läsa.

Det är en bok som jag inledningsvis finner rätt nöjsam, inte minst för att huvudpersonen Paul, en före detta lärare, raljerar så roligt över den fina maten och på så sätt ger en känga till vår matfixerade samtid och vad vi är beredda att betala för de ödsliga vita ytorna på tallriken på finkrogar av det här slaget. Hovmästarens finger som svävar över varje ingrediens på tallriken och långrandiga presentationer av varje maträtt får mig att tänka på vissa matprogram på TV och jag kan tänka mig in i att jag, liksom Paul, skulle finna det mäkta irriterande. Hans bror, Serge, med chans att blir Hollands nästa premiärminister, verkar dock finna sig väl tillrätta även om det hela är ett högst inlärt beteende och han egentligen inte har så mycket koll som han vill påskina.

När sönernas gärning kommer på tal tätnar bokens stämning och olika synsätt, kanske rent av olika moraliska ståndpunkter, blir tydliga och det den ena parten ser som självklart är inte alls det sätt som den andra parten finner vara den bästa lösningen. Det är engagerande på sitt sätt och jag uppskattar hur Koch undanhåller viss information i bakgrundsberättelserna genom att låta Paul avslå dem som oväsentligt för oss läsare att veta. För så är det ju. Allt behöver inte sägas för att sammanhanget ändå skall framgå.

De moraliska frågorna till trots är det nog ändå Pauls cyniska kommenterar och inställning till middagens rätter som kommer stanna kvar hos mig. Kanske var det inte så det var tänkt, men jag är ju trots allt bara en jullovsledig läsare och bloggare och inte litteraturkritiker. :)