eldnatt

Funderar på det gångna årets bokliga höjdpunkter och de lite mindre inspirerande lässtunderna, men medan jag gör det går det ju utmärkt att lyssna på ljudbok och den här gången bar det av till Island och en ny författarbekantskap för mig, Yrsa Sigurdardottir och även om övernaturliga inslag inte är min grej (brukar bli rädd av sånt) så tycker jag att Eldnatt var en mycket lyssningsvärd bok. Den är kanske lite lång, men det lugna tempot störde mig inte alls. Jag fann det snarare avkopplande och berättelsen med sin speciella stämning hann komma mig nära. Det ser jag som ett plus.

Berättelsen kretsar kring att advokaten Thora Gudmundsdotter får i uppdrag att försöka få ett mål omprövat där den dömde är en förståndshandikappad ung man. Han är dömd för att ha tänt eld på det sitt eget gruppboende och i branden dog fem personer. Thoras uppdragsgivare sitter på samma slutna avdelning som den dömde och är en allt annat än behaglig typ. I boken får vi möta anhöriga till såväl den dömde som till de som omkom. Alla har inte rent mjöl i påsen och det blir många trådar att nysta i för Thora och hennes man som i krisens spår blivit arbetslös och hänger med Thora för att inte bli alldeles nipprig av att sitta hemma med Thoras föräldrar som tillfälligt bor hos dem. Det finns också en parallell berättelse med en liten pojke som ser sin barnvakt trots att hon omkommit i en bilolycka ett år tidigare och mamman är också övertygad om att den döda flickans spöke ständigt finns i deras närhet. Vad de två berättelserna har med varandra att göra är länge ett mysterium.

Jag lyssnar eller läser gärna mer av Sigurdadottir för sättet hon skriver på passade mig verkligen och det där lite karga som så ofta finns med i isländska böcker är alltid lika tilltalande.