viviane élisabeth fauville

Ser ni, jag läser franskt igen! Börjar komma över min rädsla för fransk litteratur och kanske att jag till och med uppskattade den franska miljön lite extra mycket efter att ha blivit så besviken på den tyska boken Upptäckten av currywursten av Uwe Timm att jag inte läste ut den.

Viviane Élisabeth Fauville är skriven av Julia Deck och jag vet inte riktigt vad jag skall säga om boken. Den gör sig nog allra bästa om man läser den själv med bar en smula guidning av baksidestexten där vi får reda på att huvudpersonen, som så klart bär samma namn som titeln, "är fyrtiotvå år gammal, hon har ett nyfött barn och hennes make har nyss lämnat dem. För  några timmar sedan mördade hon sin psykoanalytiker". Detta är, mordet till trots, absolut inte en deckare utan snarare en roman om en människa vars mentala tillstånd blir allt mer förvirrat och det blir allt svårare både för Viviane och läsaren att veta vad som är verkligt och vad som är hjärnspöken.

Jag uppskattar det relativt kompakta formatet som gör berättelsen koncentrerad men samtidigt hinns händelseförloppet med utan större luckor. Språket är en annan sak som gör boken väl värd att läsa. Den pendlar i tilltal mellan du och jag och först var jag inte helt förtjust i du-tilltalet men det vinner i längden och växlandet mellan du och jag gör att man som läsare måste var en aning mer skärpt än annars. Det passade mig bra, för jag har mest lyssnat på ljudbok på sistone och kände att koncentrerad läsning var vad jag behövde.

(Rec.ex från Sekwa förlag)