afrikanen

Det är vilsamt att lyssna på en vacker text. Om den dessutom har en skicklig uppläsare, i detta fall Krister Henriksson, blir det ännu mer njutbart. När jag lyssnar på Afrikanen:porträtt av en far av Jean-Marie Gustave Le Clézio känns det som att jag vilar. Jag följer med i den mjuka, liksom böljande texten och möter såväl Le Clézio själv som hans far och en del av en kontinent.

 Jag lyssnar medan jag pendlar till jobbet i grannkommunen. Hör hur Le Clézio som barn attackerar termitstackar och hur han upplever det första mötet med sin far. En far som valt Afrika. Tillbringar sitt liv där. Hjälper människor över landytor så stora att de motsvarar hela länder. En far som han träffar för första gången när han är åtta år.

Det är en berättelse befriad från uppgörelse och fadershat. Det är ett porträtt, precis som tillägget i den svenska titeln säger. Inte sentimentalt, inte hatiskt. Mer konstaterande. Le Clézio som präglas av sina barndomsår i Afrika, fadern som blir mer afrikan än fransman. Inte för att han är fransman från början, han var mauritier, men det är till Frankrike han flyttar när läkartiden är över. Ett liv. Som det kan vara och te sig. En kort roman, men ett stort innehåll. Jag har läst en nobelpristagare och det är jag glad för.