projekt stad slutfört

Jag är i mål. I hundra år har jag stretat, hungrat, älskat, syndat och drömt, mest på Söder, men även på Östermalm och i förorterna. Ja, det har varit en resa genom hundra år av Stockholms historia, men också genom några familjers historia. Per Anders Fogelströms Stad-serie är ett romanbygge värt den klassikerstatus det har fått och även om det tagit många timmar att lyssna sig igenom den har det varit mödan värt. Ibland har jag känt mig trött på all politik i böckerna, men Helge Skoogs skickliga uppläsning har ändå fått mig att fortsätta framåt. Det är jag glad för.

Serien inleds med Mina drömmars stad (som också filmatiserats) och jag måste nog säga att det är den bok som jag tyckte allra mest om. Här möter vi Henning som kommer till staden och hoppas på ett bättre liv. Han träffar Lotten och de startar ett liv och en familj tillsammans. De delar hus med Hennings bäste vän Tummen och hans fru Matilda. Dessa två familjer utgör grundstommen genom hela serien och det är barnen till dessa två par vi följer framåt genom historien. Det tillkommer också några familjer, och bland dessa är familjen Bodin den viktigaste eftersom paret Bodin adopterar en av Henning och Lottens söner.

  
Livet för Stockholms fattiga i mitten av 1800-talet är slitigt. Mina drömmars stad, tillsammans med den andra boken i serien, Barn av sin stad, präglas av det hårda arbetet. Kroppen slits ner, blir ett arbetsredskap i sig, blir slagen, blir sjuk. Kroppen är också närvarande i lusten. som en lockelse. Kroppen är ständigt hungrig. Barnen sliter precis som föräldrarna, vissa får känna något av föräldrarnas kärlek, andra far illa, några dör sorgligt nog. Under dessa två inledande böcker börjar också arbetarnas kamp för att få högre löner, reglerad arbetstid och fackföreningarna börjar sakta formas. De välbärgade, som familjen Bodin, tycks lida av brist på lycka och ständig tristess. Ett slit på ett annat sätt.



Minns du den stad är den tredje boken i serien och nu tar politiken allt mer plats. Kommunism och socialism är de fattigas val och de organiserar sig allt mer och männen i boken pratar ofta, ofta om politikens möjligheter. Det blir strejker, arbetslöshet och sänkta löner. De kämpandes mål synes långt bort. Det är också nu, under perioden 1900 - 1925, som samhällsförändringarna börjar märkas på många sätt. Spårvagnar, bilar, nybyggen och första världskriget. Världen och Stockholm ändras, människor försöker anpassa sig. Lättare för somliga av våra romankaraktärer, svårare för andra.

'

Perioden 1925 - 1945 beskrivs i seriens fjärde del, I en förvandlad stad. Det är här jag tröttnar fullständigt på männens ständiga politikprat. Jag suckar mig genom dessa passager. Jag längtar efter att bara få möta kvinnorna, och undrar lite över hur Fogelström helt kunde hoppa över kampen för kvinnlig rösträtt och kvinnornas första val i förra boken. Emelie, den enda av alla personer som är med i samtliga av seriens böcker, börjar också irritera mig lite med sin präktighet, men samtidigt kan jag inte annat än känna med henne när hon efter ett helt liv av ständigt arbete har lite svårt för det här nya med semester. Det här är ju också de bruna åren och nazisterna figurerar i utkanten. Fogelström låter dock inte kriget ta särskilt stort plats. Fokus ligger fortsatt på familjernas och enskilda individers liv. Det går bra för somliga, men illa för andra.

'

Så, till slut, femte och sista boken, Stad i världen, och perioden 1945 - 1968. Jag är lite trött nu. Känner inte lika mycket för de som nu utgör personregistret. Stockholm har förändrats. Folket har fått det bättre. Åker bil och har sommarstugor. Spårvagnarna är utbytta mot den smidiga tunnelbanan. Förorterna byggs och Vällingby centrum invigs. I slutet av boken märks ungdomarna som nu är raggare, dricker mellanöl, förekommer i gäng och narkotika är en del av staden. Tidigare har människorna i serien mest varit barn eller vuxna och de har arbetat med det jobb de råkade få. Nu vill ungdomarna välja jobb, vill inte jobba med sådant de finner tråkigt. I denna sista bok är kärleken också närvarande, precis som i alla de andra böckerna. Det är lustar som inte går att motstå, kärlek utanför äktenskapet, skilsmässor. Det har vi mött tidigare, men nu är skammen borta. Det är moderna tider. Henning och Lottens Stockholm på 1800-talet är långt borta, men det är kanske också min kärlek till serien. I alla fall har den svalnat en aning. Den är ett fantastiskt koncept, ett intressant projekt, en historia om vår historia och därför väl värd att läsa, men den värme jag kände för, och fortfarande känner för, Henning och Lotten lyckas ingen av de andra romanfigurerna få mig att känna. Något får mig att ana att även författaren kan ha känt likadant.