i tiden

Att läsa I tiden av Lyra Ekström Lindbäck är för mig lite som att resa till en annan planet. Jag har aldrig varit intresserad av mode och musik och har därför alltid varit hopplöst ute vad gäller sånt. Bokens Christoffer har däremot koll. Han är på väg att fylla trettio, jobbar som modeskribent och rör sig i Stockholms innekretsar. Alla runt om honom befinner sig i samma värld och jag anar att det finns någon slags hierarki i allt detta och att Christoffer tillhör det övre skiktet. Trots att han lyckats lämna sin hemstad, sluppit radhuslivet som hans syster lever, och lever precis det liv han drömde om finns ett tomt hål inom honom. En trötthet som maler ner honom.

Jag kan inte relatera till Christoffers liv. Alla modeskapare och märken som boken är sprängfylld med - jag vet inte vilka de är och hur deras kläder ser ut. Jag har en vag uppfattning om betydelsen av vissa stadsdelar. Men, på något sätt dras jag ändå in i boken. Jag är garanterat inte målgruppen för den här boken, men den är välskriven och jag fortsätter läsa ända till slutet och jag fascineras mer än tröttas, min okunnighet till trots. Den enda likhet mitt liv har med Christoffers är ångesten runt trettio. Jag brottades också med en "är detta allt"-känsla, en tomhet, en livsirritation, livstristess. I det kan jag känna igen mig, annars är det en inblick i en livsstil jag aldrig varit nära och inte heller har velat vara nära.

Jag tycker det finns vissa likheter mellan Olga Ravns bok Celestine och Lyra Ekströms Lindbäcks I tiden. Båda har den förlängda ungdomen, det liksom flytande livet utan tydligt mål som tema. Skillnaden är att Ekström Lindbäcks bok rent språkligt tilltalar mig betydligt mer - det är en lättare penna, men ändå med ett alldeles eget uttryck.

(Rec.ex från Modernista)