Ni vet sådana där tv-serier som man egentligen inte är särskilt intresserad av men som man tittar på ändå emellanåt för de är ju inte direkt dåliga, kanske är de rent av lite trivsamma mellan varven, och framför allt kräver de ingen ansträngning? Precis så kände jag för Ann Learys bok Livet enligt Hildy Good. Det är varken ett bra eller dåligt omdöme, det är liksom bara helt neutralt.
Hildy, en kvinna i övre medelåldern, jobbar som framgångsrik mäklare i en amerikansk småstad och tar ett glas eller två för mycket mellan varven. Hennes två döttrar oroar sig för henne och har redan skickat henne ”på torken” en gång. Hildy tycker dock att det hela är överdrivet, men hon dricker numera bara vin och bara i smyg. Hon är skild från sin man som kommit ut som homosexuell och hon träffar istället skrotsamlaren Frank när andan faller på. Frank är en barndomskamrat och tillika en gammal kärlek från förr. Livet rullar på med diverse vardagshändelser för såväl Hildy som övriga i staden och jobbmässigt får Hildy kämpa en del för att få vissa hus sålda och i andra fall för att få bli den som mäklare som får sälja huset. Hon har det rätt bra helt enkelt, men de där glasen vin börjar bli allt fler och allt oftare och hennes relation till alkohol börjar tydligt bli ett problem.
En feelgoodroman med en hel del stänk av bekymmer – så skulle jag beskriva Livet enligt Hildy Good. Några timmars lättglömd verklighetsflykt. Mer än så behövs inte ibland.
Hm, lät inte som något jag borde sätta tänderna i :/
SvaraRaderaDet är väl inte direkt en bok att kasta sig över. Den är mer som ett tidsfördriv.
RaderaBra jämförelse med en TV-serie man slötittar på. Helt Ok underhållning för stunden!
SvaraRaderaTack. :) Ja, den funkade för stunden.
RaderaIbland är det bara just det man behöver. Lite verklighetsflykt som inte kräver något av en som läsare/lyssnare.
SvaraRaderaNu när det har varit en hel del studentlitteratur var den här boken ungefär vad jag orkade med. Finns en bok för varje tillfälle! :)
Radera