en framtida hemmafrus bekännelser

Jag har haft den här boken liggande ända sedan förra bokmässan utan att vara direkt sugen på att läsa den. När jag så plockade fram den så upptäckte jag att jag och författaren Elin Eldestrand har växt upp i samma stad, Ludvika, och dessutom skall bokens Luddinge var ett något förtäckt Ludvika. Klart jag blev lässugen då! Nu utspelar sig denna bok 1960 och jag bodde där långt senare, men det är förvånansvärt lite som går att härleda till just Ludvika. Det skulle helt ärligt kunna vara lite vart som helst även om jag kanske har en viss insikt i vilket bostadsområden som åsyftas i just detta fall när det talas om Gräddhyllan. :)

Först var jag väldigt tveksam till boken. Med karaktärer som fått öknamn som Charlie Kisskjol och Häxan Lömsk tyckte jag det var rätt tramsigt. Och när Charlie, som då jobbar på konditori, tappar koppar och fat när killen som senare kallas Drömprinsen dyker upp, är jag på väg att ge upp läsningen. Men, det finns ändå något där. En underliggande humor som sipprar fram och som håller mig kvar. Det skall visa sig att det här inte är någon helt vanlig feelgoodhistoria. Charlie och hennes mor har ett alldeles speciellt sätt att handskas med problem vilket ger boken en skruvad svärta som jag måste säga att jag gillar riktigt mycket. Det gör att boken sticker ut från mängden.

Eldestrands bok blir som en berg- och dalbana av delar jag gillar och som roar mig och delar som hon inte lyckas riktigt lika bra med. Klassperspektivet är ett sådant exempel. Berättelsen i sig är tydlig nog, och Eldestrands övertydlighet i vissa dialoger blir därmed onödig. Nu är detta verkligen inget arbetarepos, utan mer underhållningslitteratur, så övertydligheten må väl vara hänt så att säga.

Sugen på en bagatell som ändå lyckas vara en udda historia som överraskar emellanåt - läs En framtida hemmafrus bekännelser av Elin Eldestrand.