från A till Ö - bokstäverna Å, Ä, Ö

Nu äntligen är det dags även för mig att ha semester. Två veckor i frihet. Tjoho! När jag kommer tillbaka till vardagen är det slutet av augusti och den tiden på året har alltid en aura av nystart. Inte för att jag vet om jag kommer att göra några nystarter denna höst, men för att inte ha något gammalt efter mig slutspurtar jag Från A till Ö med ett trippelinlägg: Å, Ä, Ö!

Å – Ålder. En bok som utspelar sig för minst hundra år sedan.
Titanic, Jorden är platt, vikingaskepp, upptäckten av elden eller ännu längre tillbaka i tiden. Vilken är den bästa bok du har läst som utspelar sig för minst hundra år sedan? Notera att tidsresor från vår tid bakåt inte gills.

Om den är den allra bästa vet jag inte (finns ju en hel del högkvalitativa klassiker jag kunde ha valt), men det var i alla fall en bok jag tyckte mycket om. Den stängda boken av Jette A Kaarsbøl utspelar sig i Köpenhamn under andra halvan av 1800-talet och bakom perfekta fasader döljer sig hemligheter.

Ä – Ärvd. En bok du läste efter att dina föräldrar läste den.
En av dina föräldrar rekommenderade den här boken till dig efter att de själva läst den. Vad tyckte du själv om den?

Det brukar var jag som tipsar om böcker och inte tvärs om. Under min uppväxt var det väl ingen av mina föräldrar som egentligen läste böcker själva, de läste bara för och med oss. Men, min far gav sig på Rosens namn av Umberto Eco några gånger, men lade alltid ner läsningen eftersom han aldrig lyckades komma in i boken och ta sig förbi alla bibelreferenser. "Hur svårt kan det vara?" har jag tänkt några gånger som vuxen och också gett mig i kast med boken. Men, trots att jag är en mycket van läsare går jag också bet. Rosens namn är bara för tung! (Tur att den blev film!)

Ö – Överskattad. En bok du inte tycker förtjänar hypen.
Jag tror att vi alla har varit där. Den här boken fick dig att undra varför alla andra tycker om den så himla mycket.

Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. Jag fattade på aldrig var storheten låg och tyckte inte heller det egentligen fanns något nyskapande med den. Läste bara Män som hatar kvinnor och lämnade sedan Milleniumtrilogin därhän. Har förstås sett filmatiseringarna och efter det blev hajpen ännu mer obegriplig.