18 aug. 2018

hyresgästerna

Hyresgästerna (ljudbok)

Frances Wray bor med sin mor i ett stort hus i en välbärgad del av London, men huset har blivit alldeles för dyrt för dem. Året är 1922 och Första världskriget har förändrat mycket i såväl samhället som i enskilda familjer. Männen i Frances familj har stupat och nu står hon och modern där med alldeles för små inkomster och för stora utgifter trots att allt tjänstfolk är uppsagt sedan länge och någon ny klänning inte har köpts in sedan krigsåren. För att ha råd med hyran bestämmer de sig för att hyra ut rummen på övervåningen och in flyttar Lilian och Leonard Barber, ett ungt par några pinnhål ner på den sociala rangordningsskalan från Frances familj.

De två familjerna delar nu huset och det hela fungerar relativt väl, men det finns hela tiden spänningar. Frances mor har svårt att acceptera situationen även om hon vet att den är oundviklig och paret Barber gör sitt bästa för att inte vara i vägen. Med tiden blir dock Frances och Lilian allt närmare bekanta, men här finns spänning av ett helt annat slag med i bilden och deras allt närmare relation skall driva hela berättelsen framåt och allt närmare avgrunden.

Hyresgästerna av Sarah Waters är ett skickligt romanbygge. Här finns nerv genom hela boken och stundtals är boken närmast tät av olika slags spänningar. Man kan nästan känna dem genom boksidorna (eller hörlurarna i mitt fall). Det är en klassisk komposition med anslag, upptrappning, klimax och en avslutning som får ta sin tid. Allt är väl genomtänkt och genomarbetat. Det här borde alltså vara en riktig fullträff och det tycker jag också att det är ändå fram till klimax ungefär. Där någonstans infinner sig känslan av att boken är väldigt långt. Mina svårigheter med tegelstensformatet gör sig påmint och jag vill liksom bara ta mig till slutet. Det gör att jag tappar koncentrationen och inte riktigt kan tillgodogöra mig bokens sista fjärdedel. Men, fram tills dess tycker jag att det här är en bok av det där slaget som påminner mig om varför jag älskar litteratur så mycket och varför det är så njutbart att försvinna in i böckernas värld!

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Jo, det är lite spännande, men utan att vara en deckare eller en thriller.

      Radera
  2. Den här har jag oläst i hyllan och ja, den ser väldigt lång ut. Gillade hennes Främlingen i huset. Som också var väldigt lång, men inte _för_ lång :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du klarar nog tegelstenar bättre än vad jag gör så ge den en chans! :)

      Radera