2 nov. 2013

lady evelyn


Älsklingen hittade lite böcker på sitt jobb (som är allt annat än bokrelaterat) så jag lånade en för läsning under lovet. En roman med spänningsinslag låter väl som perfekt lovlitteratur? Spänning i en roman från förra sekelskiftet är verkligen något helt annat än dagens spänningslitteratur kan jag säga! 

Lady Evelyn är skriven av engelsmannen Max Pemberton och den version jag läste är en svensk översättning tryckt 1911. Den unga Lady Evelyn befinner sig i London och utan faderns vetskap har hon fått jobb som skådespelerska under namnet Etta Romney. Pjäsen är kass, men Etta får lysande recensioner. Så dyker det upp en skum rumänsk greve och hipp som happ måste Evelyn resa hem till det stora godset där hon känner sig fången. Fadern tycks resa mest hela tiden och medan Evelyn är ensam på "slottet" dyker den rumänske greven upp igen. Till följd av en olycka blir han sängliggande och en långvarig gäst. Faderns förflutna med länkar till ungdomsåren i Rumänien dras fram i ljuset. 

Det är ju inte direkt spännande. Det är mer små korta stycken i texten där det darrar till, men helt illa är det ändå inte. Det är roligt att läsa en så gammal bok och inse att det som alltid finns saker som förenar människor genom tiderna. Nog är vi många som precis som Evelyn känt oss lite instängda under vår ungdom, låt vara av olika anledningar, och drömt om att testa ett annat liv och nog lockar skådespelaryrket och teatern, eller kanske snarare filmen, fortfarande? Kärlek finns med i boken, förstås, och även ett förslag till äktenskap som inte lockar särskilt. Jodå, det finns också idag även om vi inte vill att det ska vara så.

Roligt att vidga de litterära vyerna, men nu återvänder jag till samtidslitteraturen igen! 

2 kommentarer:

  1. Undrar, hur var språket i boken? Jag kan tycka att det är ganska trögt att läsa på "gammalsvenska", eller hur jag ska förklara.. hoppas du förstår hur jag menar :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Språket i sig är inga problem, det som däremot är lite tröttande i äldre böcker, enligt mig, är de omständliga beskrivningarna och att tempot är så lågt.

      Radera