7 maj 2018

trädet och vinrankan

Trädet och vinrankan (häftad)

Det är slutet av 1930-talet och den unga kvinnan Bea vill hyra en lägenheten på Prinsengracht i Amsterdam, men har inte råd att göra det på egen hand. På en fest möter hon Erika och trots att de är så olika finner de varandra och bestämmer sig för att hyra en lägenhet tillsammans. Erika är spontan och vild och låter livet föra henne dit det vill, vilket inte sällan är i till någon tillfällig kärlekshistoria med någon kvinna. Bea är mer jordnära och arbetsam, men hon är dragen till Erika, kan inte slita sig loss från henne men inte heller bejaka sina känslor helt för henne och ge sig hän i kärlek.

Tiden talar förstås emot dem och att leva som öppet lesbiskt i ett samboförhållande var givetvis knappt görbart i 1930-talets Europa. Det faktum att Erika är halvjudinna komplicerar saker ytterligare ju mer påtaglig nazisernas närvaro blir. Bea förstår faran, men Erika förmår inte se den. Deras två personligheter skall påverka även denna del i deras liv och de val de gör.

När Dola de Jongs bok Trädet och vinrankan publicerades 1954 var den givetvis kontroversiell, något som vi kan läsa mer om i bokens efterord. För mig som läser den här boken 2018 är inte den homosexuella kärleken det viktiga i boken, utan det som berör mig är hur de två kvinnorna porträtteras. De verkligen lever på sidorna. Den ena ett liv som mest liknar en virvelvind och den andra i stillsam strävan, men hela tiden binds de samman av en laddning, en kraft, dem emellan. Det är verkligen inget liv i symbios, men ett liv där de ändå på olika sätt behöver varandra och ständigt söker upp varandra. Det här komplexa och hela människor och det är en fröjd att läsa de Jongs bok dels för kvinnoporträtten, men också för språket som så korthugget och samtidigt så lätt dra mig in i berättelsen. Trädet och vinrankan var ren njutning att läsa!

(Rec.ex från Nilsson förlag)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar