Lars Lerin och Carl Larsson i samma bok, med brev från olika tider med resa eller kanske snarare hemlängtan som tema, kan det vara något? Lars Lerin är själv tveksam till upplägget i inledningen av Och fågeln flög fritt för att uppsöka sin bur: brev och bilder och jag kan bara hålla med. Det här var nog ingen bra idé.
Boken, som jag valde att lyssna på som ljudbok, består av utkastade brev från olika tider i de båda männens liv, men det blir inget större sammanhang. Carl Larsson skriver till sin hustru, som han tycks ha mycken kärlek till, och mest handlar det om att han önskar att han vore hemma med henne och barnen, men lite blir det också en liten insyn i hans umgängeskrets och hans arbete som hela tiden tar honom bort från hemmet. Lars Lerins brev är också från olika tider i hans liv och han dricker sprit i Marocko, blir kär eller åtminstone intresserad av män både när och fjärran, känner hemlängtan lite överallt och blir utbränd av reseguidernas intensiva tempo. Men, han köper också kläder på Dressmann i ett försök att inte känna sig så grå och medelålders och det är den passage i hela boken som jag tycker är mest berörande, mest innerlig.
För mig blev den här boken, där Jan Malmsjö på ett ovanligt mumligt sätt för honom läser Larssons brev, lite som ett radioprogram som står på i bakgrunden och bara stundtals får mig att lyssna extra uppmärksamt. Nej, det här var verkligen inte Lerins bästa verk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.