21 maj 2018
det goda folket
Det goda folket av Hannah Kent är en sådan där bok som är precis utanför min komfortzon. Jag läser historiska romaner ibland, men inte superofta. Övernaturliga inslag brukar jag dock försöka undvika. I Kents senaste bok blir det en dos av båda. Men, här finns ju också sådant som jag går igång på litterärt, som elände och umbäranden och kvinnors kamp i det hårda livet "förr i tiden".
Det är tidigt 1800-tal på Irland och Nóra Leahy har på kort tid förlorat både sin make och sin dotter. Nu tvingas hon ta hand om sitt barnbarn Micheál, som lider av någon form av handikapp som påverkat benen så att han kan inte gå trots att han är fyra år. Han talar inte heller, men det sägs att han talade fram tills att hans mor dog. Nóra är tyngd av sorg och försöker gömma Micheál för de andra byborna. Snart vet dock alla att hon har ett barn som inte är som det ska i hemmet. För att få hjälp med barnet anställer hon en ung flicka som skall hjälpa henne, Mary. Mary får snart höra både det ena och det andra ryktet från de andra kvinnorna när hon hämtar vatten i byns brunn. Nóra och Mary ser snart ingen annan råd än att vända sig till Nance Roche, en kvinna som har förmågor långt bortom det prästen i byn tycker är kristligt. Bland annat skall hon ha kontakt med Det goda folket och kanske är det de som förstört så mycket i Nóras liv.
Inledningsvis tycker jag mycket om att läsa den här boken, men jag tappar lite intresse mot slutet. Jag tycker om miljön och dras in i boken, men allt eftersom sidorna passerar tycker jag den blir lite tungläst och det faktum att den är lite utanför det jag tycker om att läsa gör också att jag har svårt att tycka om den hela vägen. Jag tror att det här är den typ av berättelsen som jag egentligen uppskattar mer i form av tv-serie, så kommer det en sådan kommer jag definitivt att se den, för det finns ändå något spännande och intressant med denna berättelse.
Måste till slut passa på att tips om Hannah Kents förra bok En mörderska bland oss (Burial rites). Den är nästan galet bra!
(Rec.ex från Modernista)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med, En mörderska bland oss är riktigt bra! Men den här fick jag kämpa en del med.
SvaraRaderaGillade den suggestiva stämningen i En mörderska bland oss. Den här var dock inte riktigt min kopp te.
RaderaJag läste den då vi precis varit på Irland och det bidrog till att jag kunde hålla intresset uppe. Just älvor/småknytt och en besjälad natur upplevde vi fortfarande levde kvar i landet. Sedan tyckte jag att den evig frågan med vetenskap/beprövad erfarenhet kontra skrock och vidskepelse var spännande skildrad.
SvaraRaderaAtt ha varit på platser som liknar de i boken ger förstås en annan dimension till berättelsen. Skrock och folktro kan intressera mig men sällan i skönlitterär form konstigt nog.
RaderaJag är ju nyfiken på Hannah Kent, men jag har hennes förra bok i hyllan :)
SvaraRaderaLäs den! Den är riktigt bra!
Radera