änglabarnet

Av någon anledning har jag aldrig läst något i Singöserien av Gustafson & Kant så jag blev riktigt glad när Änglabarnet, en kortroman i serien, låg i brevlådan häromdagen. Jag tyckte om både kriminalinspektör Solbritt och hennes kollegor, men framför allt gillade jag miljön, så nu kommer jag nog att läsa fler böcker i den här serien. 

Änglabarnet börjar med att en lokal murare hittar ett skelett i en skorsten som han skall renovera. Skelettet visar sig vara ett barn, men ingen vet hur länge det varit inmurat i murstocken. Berättelsen har kopplingar bakåt i tiden, men den är härligt befriad från upplägget "en berättelse i nutiden och en parallellhistoria i dåtid" som jag är så trött på. Det hela vävs ihop ändå. Jag gillade att detta var en deckare i kortform som ändå blev så innehållsrik och även bokens lilla format (16 x 12 cm) får tummen upp av mig. Lätt att hålla i handen!

(Rec.ex från Bokfabriken)