Jag kan längta efter en helt vanlig deckare ibland. Inget tillkrånglat, inget fantastiskt språk, inga superpoliser. Bara helt vanliga poliser, med helt vanliga problem och glädjeämnen i vardagen och som bedriver en helt vanlig mordutredning. Precis det jag ville ha fick jag när jag läste Sara Blaedels De bortglömda.
Berättelsen flyter på framåt i ett bra tempo samtidigt som Louise och hennes nye kollega Eik, som hon första dagen får hämta upp kraftigt bakfull på en pub, utreder ett dödsfall som visar sig leda bakåt i tiden, till en tid då utvecklingsstörda lämnades bort på anstalt och glömdes bort. I detta fall är det extra märkligt eftersom kvinnan som de nu hittat död borde ha varit död i 31 år enligt dödsattesten. Ju längre utredningen pågår desto märkligare blir det och även andra brott länkas samman med utredningen.
Allt är som det brukar alltså, och utan att avslöja för mycket så blir det till slut en obehaglig historia av det hela. Jag gillar det jag läser och jag kommer garanterat att läsa fler böcker av Blaedel. Det här är precis vad jag behöver mellan varven. Ibland vill man liksom inte krångla till sitt läsarliv, man vill bara bli underhållen och få klura lite på vem mördaren är.
Tack för tips! Jag blev lite besviken på min senaste Siri Bergman. Prövar den här istället.
SvaraRaderaBöckerna om Siri Bergman är väldigt ojämna. Föredrar absolut Blaedel, i alla fall De bortglömda.
Raderaintressant tips, tack.
SvaraRaderaVarsågod! :)
RaderaTror jag läst någon annanstans (typ tidning) om den här boken, och hyllat den av samma anledning som du - ingen jäkla typisk svensk deckare där (som du skrev) "Inget tillkrånglat, inget fantastiskt språk, inga superpoliser. Bara helt vanliga poliser, med helt vanliga problem och glädjeämnen i vardagen och som bedriver en helt vanlig mordutredning."
SvaraRaderaKanske något som funkar bra på stranden till sommaren?
Perfekt strandläsning!
Radera