Vi har nog alla läst skildringar om judarna situation under Andra världskriget. Otäcka scener från förintelseläger, umbärandena i gettona. Men, i den mörka världshistorien finns fler som lidit, fler som deporterats. I Ruta Sepetys bok Strimmor av hopp handlar det om en litauisk familj som en tidig morgon 1941 hör bankande på sin port och och Sovjets säkerhetspolis, NKVD, tvingar iväg dem på en lång färd till Sibirien. Lina, bokens femtonåriga huvudperson, förstår inte alls varför just de drabbas, varför inte grannfamiljen behandlades på samma sätt, men långt senare skall allt klarna för Lina.
Terror och förnedring ser skrämmande lika ut oavsett om den utförs av Hitler eller Stalin. Lina och hennes mamma och lillebror tvingas in i ett tågset med boskapsvagnar. De skilj från fadern som alla andra familjer som inte heller får vara tillsammans med sina fäder. På Linas tåg finns bara barn, mammor och äldre svaga män. De får dåligt med mat, dåligt med vatten. Folk blir sjuka och dör i de eländiga förhållanden på väg till Sibirien. Väl på plats hamnar de i ett arbetsläger där de tvingas bo med lokalbefolkningen som inte vill ha dem där. De arbetar för ingenting, får en ynka brödbit om dagen och lidandet är påtagligt. Alla kämpar dock på sitt sätt. De fryser och stöttar varandra. De går varandra på nerverna, men klarar sig inte utan varandra. Vakterna hånar dem och dödar dem som inte klarar av situationen i arbetlägret, men litauerna låter sig inte knäckas. Det är kampen som är det mest intressanta i boken. Hur de genom allt på något sätt ändå lyckas hålla huvudet högt.
Jag blev faktiskt överraskad över att boken är så stark. Det är en ungdomsbok och jag är medveten om att jag som passerat trettio och har hört liknande berättelser kan lägga till saker som inte framkommer i boken eller anas mellan raderna, men även utan den aspekten är det en starkt bok. Det är synd att Stalins skräckvälde inte är lika självklart att tala om som Hitlers för med 20 miljoner människor deporterade till Sibirien kommer Stalin alldeles för lätt undan i historieundervisningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.